Ål och vodka

Ål och Absolut vodka är Åhus signum. Efter två dagar på Åhus Strand Hotell kan jag konstatera, efter att ha tinat upp min stelfrusna bak, att säsongsbetonade sommarhotell nog gör sig bäst på sommaren. Och det hade krävts flera liter vodka för min del för att hålla värmen någotsånär.

Första dagen bestod av en hel del sittande och lyssnande i en iskall lokal, vilket resulterade i ett antal koppar kaffe för att hålla värmen. Vid konferensens slut och efter incheckning styrde jag stegen mot en nybyggd stuga som jag blivit lovad skulle vara uppvärmd. När jag steg in där och såg termostaten på väggen som visade 16 grader tog jag inte ens av mig dunjackan utan styrde resolut stegen mot receptionen och krävde ett hotellrum istället. Väl installerad tog jag en dusch i gott och väl 30 minuter innan jag tinat upp.

På kvällen skulle det bjudas på Ålagille, hotellets stolthet. Åtminstone om man fick tro en av hotellets ägare som innan avmarsch mot ålaboden valde att hålla en hel föreläsning om ålens vandringar till sargasso blandat med lite goa anekdoter från seklets början då han antagligen föddes. Detta utklädd till ålafiskare uppflugen på receptionsdisken.

Sen började vi gå ner mot bryggan. Och där i iskylan valde han att hålla ytterligare en utläggning, vilt gestikulerande, medan jag sakta frös till is igen och i mitt stilla sinne tänkte att slutar han inte snart så slänger jag i karlfan i vattnet och trycker en rökt ål i truten på honom... Efter ett sista skämt om att vi skulle gå med vänsterfoten i vattnet vid tillbakafärd gick vi således längs strandkanten bort till Ålaboden.

Där bjöds det slutligen på en fyrarättersmiddag. Den ska jag försöka sammanfatta och betygsätta här. Till förrätt bjöds det på kavring, två sorters sill och ägg. Till detta nubbe och öl. Det var utsökt.

Därefter bjöds det på rökt ål. Beviset är här på att jag smakade:

Det var helt ok. Smakade som makrill ungefär.

Medan vi åt bjöds det på underhållning i form av dragspelsmusik, allsång samt fräcka historier som till och med hade fått kungen att rodna, och alla vet vi ju hur mycket han uppskattar en fräckis.

Sen bjöds det på potatissoppa. Även den jättegod.

Sen kom den luade ålen in. Den är både rökt och halstrad. Ska därför ätas även med skinnet som är "knaprigt". Jag smakade. Helt ok, men inget jag måste äta igen.

Huvudrätten bestod av varmrökt lax, klyftpotatis och gräslökssås. Vid det här laget var jag rätt trött på firre och hade mycket hellre ätit en köttbit. Men det var gott och vällagat. En charmig detalj i ålaboden där vi satt var att det fanne en vedeldad spis, massor av tända ljus samt att porslinet var udda och alla hade därför olika tallrikar och glas.

Till huvudrätten beställde jag vitt vin. Som serverades i vanligt dricksglas. Charmigt, visst. Men inte särskilt gott.

Ber om ursäkt för mörka kort men det var mörkt i ålaboden. Efterrätten var äppelkaka med vaniljsås. Den slank ner så snabbt att jag missade att fota den...

Betyget för mat och service på ålagillet blir 3,5 doggybagar. Vällagad mat, bra service, dock lite enformigt med bara sånt man fiskar i havet på menyn.

För hotellvistelsen i sin helhet, 1 doggybag för den vackra utsikten. Men kylan drog ner betyget rejält. /J